reflections in the night

Ett och ett halvt år sedan, ganska exakt, är det sedan jag flyttade in i min lilla etta med balkong i Uppsala. Bakom mig lämnade jag mitt tonårsrum som som var inrett i vitt och turkost med egen liten terass där jag tillbringade otaliga sommarnätter. Innan dess var det lägenheten i Auckland, Nya Zeeland som hade en balkong av plexiglas, havsutsikt och en sexfilig motorväg precis nedanför. Vår lägenhet i Paris hade även den en balkong, men utsikten bestod istället av 11:e arrondismentets takåsar. Förutom i mina barndomsrum är lägenheten i Uppsala den första jag kunnat inreda precis som jag vill. Jag har under de senaste 1,5 åren upptäckt att jag har något slags inbyggd feng shui som gör att jag måste ha balans omkring mig för att fungera. Jag kan vakna mitt i natten, spana ut i mörkret tills ögonen vant sig, och inse att - japp, den där bokhyllan ska flyttas till andra sidan balkongdörren och mattan måste ut. Nu. Mycket tveksamt beteende, jag vet. Men då ska också tilläggas att när jag upptäcker och arrangerar en ny lösning på möbleringen eller hittar den perfekta ljusstaken till fönstret, så infinner det sig ett alldeles särskilt lugn inombords. Det är som att jag får något slags ro av att ordna saker i min omgivning. Knäppt. Samma sak när jag ser harmoniskt inredda hem på bilder i inredningsmagasin. Alla människor uppskattar ett vackert hem, men i den utsträckningen att det påverkar det inre välbefinnandet och, som i mitt fall, nästan rent fysiskt.. det känns inte lika självklart. Kanske borde satsa på att bli inredningsarkitekt, då borde jag väl bli lugn i själen för all framtid...