what to do

Jamen, vad gör man? När man kommer hem från en resa där allt, verkligen allt - var helt outstanding. Skrattar hela vägen av planet åt alla flygplanströtta och morgonplufsiga svenskar. Följer strömen ner till bagagbandet, hämtar ut våra väskor, fortfarande är känslan kvar i kroppen. Ner i vänthallen, och så ut genom svängdörrarna. Där tar det plötsligt tvärstopp. Leendena, känslan av att världen är stor men ändå liten, den inbillade trygghetskänslan i att Sverige trots allt är hem - allt bara fryser. På en sekund. Och så kommer man på att man har kommit till lilla, lilla Sverige. Vad gör man då?

Det är nu två veckor sedan vi kom hem från N.Y. och fortfarande har vardagen inte lyckats sluka upp mig. Enbart av en orsak. Jag kämpar emot.

Funderar och planerar, vad blir nästa stopp? När åker vi?

Det är lite motsträvigt det här med att hela mitt undemedvetna kämpar emot vardagen. Det blir liksom rätt svårt att få gjort det som måste bli gjort trots allt, typ plugga. Kanske är det tristessen i Uppsala, att ekonomi är så förbannat tråkigt att plugga. Kanske är det en släng av höstdepp. Men jag känner att det här inte riktigt duger längre. Mer än så kan jag inte säga just nu, men helt klart är i alla fall att det här inte är enough fun för att vara mitt liv just nu. Trots alla underbara människor som ingår i den tillvaron. Sen kan man snacka om att en ekonomimutbildning är en investering och att man ska vara glad som kommit in och bla bla, men just nu så känner jag det inte riktigt. I'm not fillin' it. Mitt kreativa jag, då? Det som utgör 99% av min hjärna. Jag måste verkligen tänka över saker och ting, that's for sure.

Återkommer med vidare spekulationer, om jag nu inte sover bort all tvivel kring tillvaron i natt. Men det är nog ingen risk.

Nu måste jag försöka plugga lite här, trots allt. Lika bra att hålla sig flytande medan man velar. Suck. Pust. Men, hallå! Seså. Hejhej.