pAris

Rastlöshet skulle jag inte vilja kalla det med tanke på mina senaste månaders intensiva tempo. Men däremot hunger efter inspiration, nya ansikten, nya fasader, ny luft i lugnorna. 

Fick en tisha av finaste V igår, den hade krympt i tvätten så att han inte kunde ha den längre. På tishan stod det med stora tydliga bokstäver - Paris.  Sedan, som om det inte vore tydligt nog - France. Jag tar det som en inbjudan. Nu är bara frågan hur finanserna ska gå till. 

Je dois trouver d'argent quelquepart. Pas de question. 

Åh, tänk att få sitta på en uteservering i Marais. Iaktta de smärtsamt trendiga och lyckliga småarnsföräldrarna som strosar runt på sina morgonpromenader och letar efter någon ny pläd eller kanske en ny röd espressomaskin för att göra sina våningar och sina liv ännu mer perfekta. Känna den obeskrivliga smaken av kaffe som dricks i vårsol. Tända en cigarett och lyssna till de förbipasserandes samtal och försöka snappa upp ord. Paris, je dois te rencontrer!