Jag visste det. Att så fort novembermörkret smygit sig på så skulle jag få ont i hjärtat av saknad. Det har jag just nu. Jag förstår inte hur jag ska hinna, men jag
vill vill vill åka...
Ett år sedan är det jag var där nu.

Skridskor vid Hotel de Ville

Allt blev liksom enkelt och vackert i Paris. På nåt konstigt sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar