Faster than a cannonball

De senaste två veckorna av mitt lilla tjugoåriga liv har gått så fruktansvärt snabbt att jag om jag fortsätter i det här tempot så kommer jag att fylla 35 på torsdag. Men kul är det. Uppsala är fantastiskt. Just nu är det dock inte så kul, eftersom jag ligger bakis i min säng hemma i Stockholm och har skjutit på att läsa The Global Shift i ungefär tre timmar (alltså sedan jag vaknade). Tenta på fredag. Fyrahundra sidor med diagram om globaliseringens effekter på dagens samhälle.

För en vecka sedan hade vi vårt första gig med Emily Place, i Kungsträdgården. Jävlar vad det var kul. Jag skulle kunna vakna varje dag i resten av mitt liv och gå ut och hämta kaffe och muffins i backstageområdet, sjunga upp i en trång loge för att sedan soundchecka och vara i upplösningstillstånd blandat med förväntan tills jag äntligen får gå upp på scenen och bara vara totalt lycklig i en halvtimme. Jag tror på riktigt att jag var född till det här.

'

Nej, om jag skulle ta och läsa lite om The Global Shift. Tack gud för att mina päron äger en espressomaskin...